Stockholm april 2013

I helgen var jag och besökte min son med sambo och dotter i Stockholm. Vädret var helt underbart den riktigt första vårdagen känns det som. Vi vandrade runt i gamla stan som för mig är rena njutningen med alla gamla terrakottafärgade husfasader och de trånga gränderna. Vi åt lite mat på en italiensk restaurang och fikade på ett kafé på en av dom fina innergårdarna sen var det dax att packa sina saker och åka hem igen till Dalkarlsberg.

Här föddes konstnären Carl Larsson.

Storskarv.

Storskarvar

Det här är nog den smalaste gränden.

 

Sångsvanar vid sjön Tysslingen 2013

Vi steg upp tidigt på söndagsmorgonen den 7 april för att åka till sjön Tysslingen och skåda det årliga skådespelet som alla dessa sångsvanar bjuder på. Det blev som vanligt en vacker föreställning. Kameran användes flitigt tills fingrarna blev stela av den kyliga morgonen. En termos med kaffe har suttit fint men så var inte fallet något vi måste komma ihåg till nästa gång.

Sångsvan

Den här morgonen åker jag in till Nora vid åtta tiden. När jag passerar Gyttorp så ligger där tre stycken sångsvanar och njuter av det öppna vattnet som var där i viken som tillhör sjön Vikern.

Vid sjön Tysslingen så har det rapporterats 476 sångsvanar denna morgon. Sent komna är dom, inte så konstigt när vintern håller sitt grepp nu när vi har gått in i månaden april.

'

Alla Hjärtans Dag 2013

TV-köp 1959

När mina föräldrar köpte sin första 21 tums TV Philips Reportage 1959 så kostade den 1150 kr det var mycket pengar på den tiden det motsvarar i dag ca: 12400 kr. Jag var 13 år och och kommer i håg det som om det vore i dag när jag cyklade hem på frukostrasten och tittade på testbilden. Det var en spännande tid att få växa upp på 40 och 50 talet.

Snö, snö, snö

Helgens långpromenad bjöd på kallt, mulet och lite snö i luften. Spår från älg, rådjur och varg bland annat kan man få se här uppe i Kilsbergen. Vi såg också rännor efter bävern när den har åkt kana ner till vattnet.

Väl hemma var det gott att få dricka lite kaffe framför brasan.

Här har bävern åkt rutschkana.

Staffanspelen i Vikers kyrka

 Bilder från staffanspelen i Vikers kyrka 
söndagen den 5 januari 2013

Staffanspel utan censur


Det har sina rötter ända ned i 300-talet. Och under helgen fick en så gott som fullsatt Vikers kyrka njuta av bybornas egen version av Staffanspel och julkonsert.

Här är det inte högtravande på något vis – tvärtom – och när Titti Hansson drar igång med ”Jingle Bell rock” kan Leif Broms och Helena Vilhelmsson inte längre stå stilla. Det blir en buggsväng under kristallkronorna i mittgången mellan bänkraderna till publikens stora förtjusning. Och då hade ändå inte Staffanspelet hunnit börja.

Fäktades
Publiken fick uppleva hur Herodes (Anders Haglund) fäktades med Dennis Andersson och hur Judas (Staffan Jackson) gav sig ut bland åskådarna.

Så går det till i Viker.
– Logiken haltar kanske betänktligt och vi har tagit oss friheten att inte censurera något, förklarar Titti Hansson som tillsammans med sin syster Marie Persson tagit initiativet och satt ihop programmet med de många lokala förmågorna.
De flesta var med i det omtyckta bygdespelet vid Nya Vikers station för ett par år sedan.
– Inför Staffanspelet har de tränat tre–fyra gånger, berättar Anders Haglund.

Sång och musik
Konserten innehåller allt från sång och musik med de tre systrarna Margit, Edit och Sofia Vilhelmsson, Dennis Andersson, Helena Wengelå till dikter, uppläsningar och allsång med Helena Vilhelmsson som ledare.

Och publiken gillar det.
– Det här var bra tycker jag, och att de gör sånt här i kyrkan också, det drar folk, säger ortsbon Gun Skoglund, en av alla besökare som fyllt kyrkan.
Detsamma, tycker Margareta Blomkvist från Öskevik.
– Det är roligt att de vågar ställa upp och att det är så många unga med också är kul.

Yngst
En av de allra yngsta i ensemblen är My Semstrand, åtta år. Att uppträda inför så mycket publik var lite pirrigt först, förklarar hon.
– Jag fick hicka, men sen gick det bra och hickan försvann.
Nu kommer det förmodligen att bli en fortsättning även nästa år.
– Det här är första gången och det är inte så himla pretentiöst. Jag hoppas det blir en tradition, förklarar Titti Hansson.

KÄLLA:

TEXT :THOMAS ERIKSSON NERIKES ALLEHANDA