tisdag 8 januari 2013

Staffanspelen i Vikers kyrka

 Bilder från staffanspelen i Vikers kyrka 
söndagen den 5 januari 2013




















Staffanspel utan censur


Det har sina rötter ända ned i 300-talet. Och under helgen fick en så gott som fullsatt Vikers kyrka njuta av bybornas egen version av Staffanspel och julkonsert.

Här är det inte högtravande på något vis – tvärtom – och när Titti Hansson drar igång med ”Jingle Bell rock” kan Leif Broms och Helena Vilhelmsson inte längre stå stilla. Det blir en buggsväng under kristallkronorna i mittgången mellan bänkraderna till publikens stora förtjusning. Och då hade ändå inte Staffanspelet hunnit börja.


Fäktades
Publiken fick uppleva hur Herodes (Anders Haglund) fäktades med Dennis Andersson och hur Judas (Staffan Jackson) gav sig ut bland åskådarna.

Så går det till i Viker.
– Logiken haltar kanske betänktligt och vi har tagit oss friheten att inte censurera något, förklarar Titti Hansson som tillsammans med sin syster Marie Persson tagit initiativet och satt ihop programmet med de många lokala förmågorna.
De flesta var med i det omtyckta bygdespelet vid Nya Vikers station för ett par år sedan.
– Inför Staffanspelet har de tränat tre–fyra gånger, berättar Anders Haglund.

Sång och musik
Konserten innehåller allt från sång och musik med de tre systrarna Margit, Edit och Sofia Vilhelmsson, Dennis Andersson, Helena Wengelå till dikter, uppläsningar och allsång med Helena Vilhelmsson som ledare.

Och publiken gillar det.
– Det här var bra tycker jag, och att de gör sånt här i kyrkan också, det drar folk, säger ortsbon Gun Skoglund, en av alla besökare som fyllt kyrkan.
Detsamma, tycker Margareta Blomkvist från Öskevik.
– Det är roligt att de vågar ställa upp och att det är så många unga med också är kul.

Yngst
En av de allra yngsta i ensemblen är My Semstrand, åtta år. Att uppträda inför så mycket publik var lite pirrigt först, förklarar hon.
– Jag fick hicka, men sen gick det bra och hickan försvann.
Nu kommer det förmodligen att bli en fortsättning även nästa år.
– Det här är första gången och det är inte så himla pretentiöst. Jag hoppas det blir en tradition, förklarar Titti Hansson.

KÄLLA:

TEXT :THOMAS ERIKSSON NERIKES ALLEHANDA



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar